Civilt försvar och totalförsvar och totalförsvar

Civilt försvar är den del av samhällets försvar som ska skydda civilbefolkningen, säkerställa att viktiga samhällsfunktioner fungerar och stödja det militära försvaret vid krig eller krigsfara. Det är en central del av totalförsvaret och omfattar hela samhället – statliga myndigheter, regioner, kommuner, företag, föreningar och enskilda individer.

Civilt försvar handlar om att samhället ska kunna fungera så långt det är möjligt även under mycket allvarliga påfrestningar. Det innebär att verksamheter som hälso- och sjukvård, energiförsörjning, dricksvatten, transporter, livsmedelsförsörjning och kommunikationer ska kunna fortsätta att fungera, även när förutsättningarna är kraftigt försämrade.

En viktig del av det civila försvaret är att stärka samhällets motståndskraft i förväg. Det sker genom planering, samverkan, utbildning och övning, och genom att både verksamheter och hushåll förbereder sig för att kunna hantera störningar. Ju bättre förberett samhället är, desto större förmåga finns att stå emot och återhämta sig vid allvarliga händelser.

Civilt försvar handlar också om att skydda människor. Det kan innebära att varna och informera allmänheten, ge stöd till dem som är mest utsatta och vid behov vidta åtgärder för att skydda befolkningen vid fara. Samtidigt ska det civila försvaret bidra till att det militära försvaret kan utföra sina uppgifter genom att samhällsviktiga funktioner och resurser upprätthålls.

Arbetet med civilt försvar sker i hela samhället och bygger på att många aktörer samverkar. Myndigheter, kommuner och regioner har särskilda uppdrag, men även näringsliv och civilsamhälle är viktiga delar av helheten. Privatpersoner har också en roll genom att vara förberedda och kunna hantera störningar i vardagen.

Civilt försvar är därför inte en separat verksamhet vid sidan av samhället, utan en del av hur samhället är organiserat för att kunna fungera under svåra förhållanden – och i yttersta fall vid krig.

Fredstida kriser är allvarliga händelser som inträffar i samhället utan att det råder krig eller krigsfara. Det är situationer som påverkar många människor samtidigt och som kan störa viktiga samhällsfunktioner. En fredstida kris kan uppstå plötsligt eller utvecklas gradvis, men gemensamt är att den kräver snabba och samordnade insatser från flera aktörer för att kunna hanteras.

Exempel på fredstida kriser är omfattande elavbrott, störningar i vattenförsörjningen, stora bränder, översvämningar, långvariga IT‑störningar, allvarliga smittspridningar eller andra händelser som påverkar samhällets grundläggande funktioner. Konsekvenserna kan bli stora både för invånare och för verksamheter som är viktiga för samhällets funktion.

När en fredstida kris inträffar kan vardagen snabbt förändras. Tillgången till el, vatten, transporter, information eller sjukvård kan påverkas, samtidigt som behovet av stöd och resurser ökar. I sådana situationer måste insatser prioriteras och samordnas för att de mest kritiska behoven ska kunna tillgodoses.

Kommuner, regioner och statliga myndigheter har ett gemensamt ansvar för att förebygga, hantera och återhämta sig efter fredstida kriser. Arbetet bygger på planering i förväg, tydliga roller och samverkan mellan olika aktörer. Målet är att samhället ska kunna fortsätta fungera även när förutsättningarna är kraftigt försämrade.

En viktig del av krisberedskapen är att samhällsviktiga funktioner ska kunna upprätthållas så långt som möjligt, samtidigt som arbetet pågår för att återgå till normalläge. Det kräver både robusta system och förmåga att snabbt anpassa verksamheten när något inträffar.

Även privatpersoner har en viktig roll vid fredstida kriser. Genom att vara förberedd, kunna ta del av korrekt information och hantera enklare störningar i vardagen bidrar man till att samhällets resurser kan riktas till dem som behöver hjälpen mest.

Höjd beredskap är ett beslut som fattas av regeringen när Sverige befinner sig i en allvarlig säkerhetspolitisk situation eller när det finns risk för krig. Beslutet kan innebära antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap.

När höjd beredskap införs anpassas hela samhället för att kunna hantera omfattande störningar och ytterst krig. Det innebär att myndigheter, kommuner, regioner, företag och privatpersoner behöver agera utifrån ett förändrat läge och vara beredda på att vardagen kan påverkas på flera sätt, ibland snabbt och utan förvarning.

Vid höjd beredskap kan samhällets resurser behöva omfördelas för att användas där de gör mest nytta. Verksamheter kan prioriteras om, ställas om eller i vissa fall begränsas. Myndigheter och andra aktörer kan få utökade befogenheter för att snabbt kunna fatta beslut och genomföra åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner.

För privatpersoner kan det innebära att vardagen förändras. Det kan handla om att följa myndigheternas anvisningar noggrant, att arbetsuppgifter förändras eller att tillgången till vissa varor och tjänster påverkas. Det kan också innebära att man under en period behöver vara mer självförsörjande än vanligt. Information till allmänheten ges löpande via ansvariga myndigheter och etablerade medier, och det är viktigt att ta del av den och att vara källkritisk.

Totalförsvaret omfattar all den verksamhet som krävs för att förbereda och försvara Sverige vid krig. Det består av det militära och det civila försvaret, som tillsammans ska värna landets säkerhet, skydda befolkningen och se till att samhällets viktigaste funktioner fortsätter att fungera även under mycket svåra förhållanden.

Det civila försvaret omfattar stora delar av samhället, till exempel hälso- och sjukvård, energiförsörjning, transporter, livsmedelsförsörjning och kommunal service. Målet är att så långt som möjligt upprätthålla nödvändiga funktioner och skapa förutsättningar för att samhället ska fungera, även under långvariga påfrestningar.

Totalförsvarets uppgift är att säkerställa Sveriges försvarsförmåga och skydda befolkningen vid krig eller krigsfara. Det militära försvaret ansvarar för att möta ett väpnat angrepp, medan det civila försvaret ska skydda civilbefolkningen, upprätthålla samhällsviktiga funktioner och stödja det militära försvaret.

De båda delarna är ömsesidigt beroende av varandra. Utan ett fungerande civilt samhälle blir det svårt att bedriva ett effektivt militärt försvar, och utan ett militärt försvar kan inte landet skyddas mot yttre hot. Samverkan är därför en grundförutsättning.

Totalförsvarsplikten gäller alla som är bosatta i Sverige och regleras i lag. Den omfattar personer mellan 16 och 70 år. Vid höjd beredskap eller krig kan staten besluta att du ska bidra inom totalförsvaret.

Det kan innebära tjänstgöring inom det militära försvaret, uppgifter inom det civila försvaret eller att du fortsätter i din ordinarie yrkesroll om den bedöms vara viktig för samhället. Hur plikten används beror på situationen och de beslut som fattas av regeringen.

Totalförsvaret bygger på att hela samhället deltar. Som privatperson har du en viktig roll, oavsett om du har en formell uppgift eller inte. Genom att följa myndigheternas information och anvisningar, ta ansvar för din egen beredskap och bidra i din vardag stärker du samhällets motståndskraft.

Din roll kan också handla om att hjälpa andra, till exempel anhöriga eller grannar, och att vara uppmärksam på vilken information du tar del av och sprider vidare. Att inte bidra till ryktesspridning eller desinformation är en viktig del av samhällets samlade säkerhet.

Kunskap om höjd beredskap och totalförsvar gör det lättare att förstå hur samhället fungerar vid allvarliga kriser och krig. Det skapar trygghet och gör det enklare att agera när situationen kräver det.

Ett starkt totalförsvar minskar samhällets sårbarhet och ökar förmågan att hantera stora påfrestningar. Det gör det möjligt att upprätthålla viktiga funktioner som sjukvård, elförsörjning, kommunikationer och livsmedelsförsörjning så långt det är möjligt, även när läget är mycket ansträngt.

Att vara informerad och förberedd är en viktig del av Sveriges samlade försvarsförmåga.